Det vanligaste sättet att träffa någon ny på idag är via appar som Tinder. Några bilder, en text, klart. Världens snabbaste kontaktannons. Men behöver man vara en digital variant av sig själv för att ha en chans? LEDIG undersöker varför folk tindrar och hur man kan orientera sig i dejtingdjungeln.
Efter en grundligt utfrågning av den närmsta vänkretsen är det tydligt att de allra flesta har eller har haft Tinder (eller liknande) appar. Den främsta anledningen är att träffa någon för att spendera en fika, en natt eller kanske ett liv tillsammans med.
LEDIG har träffat Jonas Lydig, 27, en lärarstudent som tindrade i 13 månader innan han till slut svajpade rätt. Jonas lever nu sambolivet tillsammans med sin pojkvän.
– Under en period så hade jag mycket att göra i skolan och var sällan helt ledig, vilket begränsade tiden jag kunde gå ut och umgås med folk fysiskt. Tinder hade jag liksom med mig hela tiden, och kunde på så vis ”schemalägga” när jag ville och kunde vara social. Jag tror att vi människor behöver sociala interaktioner för att överleva. Det blev mitt sätt att nå ut.
Jonas berättar att han sällan förväntade sig att de han chattade med var helt ärliga, tvärtom.
– I regel ville jag träffas så fort som möjligt. Man kan lätt stirra sig blind på personen man tror existerar på andra sidan skärmen, bara utefter vad de själva har berättat. Till exempel dejtade jag en kille som var hysteriskt roligt i text, men som inte sa ett ord i verkligheten.
Ett annat exempel är vilka fotografier man väljer ut. Man vill såklart visa sig från sin bästa sida, säger Jonas.
Vill du berätta för läsarna hur du till slut fick napp i din app?
–Jag lärde mig att spela spelet, och lät mig inte luras av Tinder-illusionen. Mitt tips är att vara tydlig och ärlig med vad man vill ha och träffas så fort det går.
LEDIG har även träffat Frida, 33, som egentligen heter något annat. Frida började tindra efter att ha separerat med sin man sedan 10 år tillbaka. Med två barn varannan vecka och ett heltidsjobb är Tinder ett lättsamt sätt att omskola sig i hur man dejtar utan att göra en så stor affär av det hela. Till skillnad från Jonas, så tar Frida sin tid med Tinder.
– Jag skrev väldigt mycket med de jag tyckte var intressanta. Då märkte man snabbt vad det var för person man hade att göra med. Om de slutade skriva och istället skickade bilder sina kön, då var det ju bara att gå vidare, säger hon och skrattar.
Frida kan ibland känna sig osäker, hon säger att det ser så annorlunda ut nu än när hon var singel senast för 13 år sedan. Hon berättar att hon egentligen föredrar att träffa nya personer på det traditionella sättet, genom vänner, jobbet eller ute på stan. Hon menar att det känns mer organiskt och att man direkt får en ”känsla” av människan.
– Det är ju trots allt en person jag vill träffa och inte en avatar, säger hon och skrattar.
Tinder, Grindr och Vissla är bara några exempel på appar som möjliggör för människor att kontakta likasinnade. Men i slutändan har de ingenting att göra med vad som händer på en dejt eller hur det känns när man väl ses. I sin enkelhet kan en bra bild, ett par rader om vad du gillar och en högerswipe vara allt som krävs. Du behöver inte vara en digital version av dig själv för att lyckas med själva dejtandet. Bara i den kringliggande orienteringen.
Text & bild: Johanna Smedberg