Vi svenskar är kanske inte direkt berömda för att vara fullfjädrade social butterflies som gladeligen närmar oss nya människor. Och visst präglar det vår dejtingkultur. Enligt en undersökning som dejtingsajten Match.com gjort så är Sverige ett av världens singeltätaste länder – men vi är också sämst i Europa på att dejta. En knasig ekvation som landar i att en hel tredjedel av svenskarna aldrig varit på dejt. Ett av de länder som däremot toppar listan är Storbritannien. LEDIG har varit på plats i Englans huvudstad för att prata med Sofia Olofsson som har levt singellivet i både London och Lilla London. Hon instämmer i att dejtingkulturen ser väldigt olika ut städerna emellan.
Vad upplever du är den största skillnaden med att vara singel i London jämfört med Göteborg?
Sofia Olofsson, 24 år, singel i London
– Jag skulle säga att det är mycket enklare att vara singel i London. Det finns så himla mycket att hitta på och det är enklare att göra saker på egen hand. Här är det inget konstigt att se någon sitta själv på ett café och läsa, du kan lätt gå ensam på bio eller gå ut och käka middag själv. Alla är så uppe i sitt egna att ingen någonsin skulle bry sig eller reagera. Däremot är det en stad som du kan känna dig sjukt ensam i av lite samma anledning, för du är så himla anonym. Men däremot skulle jag säga att det är mer accepterat att vara själv här. Jag menar, det kryllar av singlar och på sätt och vis är det nästan enklare att vara själv än att vara i ett förhållande, just för att valmöjligheterna är så många. Som par utsätts man nog för mer frestelser än i mindre städer som Göteborg.
Men dejtingkulturen då, hur yttrar sig olikheterna där?
– I London skulle jag säga att folk är mer orädda och vågar ta mer initiativ. Här kan du bli uppraggad i princip överallt – på gatan, på gymmet, ute på klubben eller i mataffären. Det är liksom ingen stor grej att be om någons nummer. Om en ser någon som verkar nice så går en mycket lättare fram. I Sverige är det där mycket mer laddat. Praktexemplet är väl att vi alltid står flera meter ifrån varandra vid busshållplatsen. Men det är heller inte lika vanligt att de där närmande stegen tas på krogen heller. Senaste gången jag var på Yaki-Da till exempel så bad jag en kille om en tändare och tänkte att det var en naturlig konversationsöppnare, men det stannade snabbt där. I London är det helt tvärt om.
Vad tror du det beror på att folk vågar mer i London?
– Jag tror verkligen det har att göra med att det är så himla stort. Om det går fel så spelar det ingen roll för ni kommer ändå aldrig stöta på varandra igen. Likväl har man aldrig några gemensamma kopplingar till någon man träffar på här, vilket också underlättar. I Göteborg så kan gamla ragg dyka upp bakom i princip varje hörn.
Men den här anonymiteten du pratar om, finns det någon fara med det i dejtingsammanhang?
– Absolut. Folk utnyttjar ju anonymiteten och ljuger mycket mer här. En kan basically ljuga ihop en helt annan identitet utan att det någonsin skulle komma fram.
Är detta något du själv fått erfara?
– OM jag har. Jag har dels dejtat en snubbe som låtsades vara musiklärare för barn men som de facto var dejtingcoach och provade alla knep på mig. Vi sågs bara några gånger men några månader efter vi slutat ses upptäckte jag hans Youtubekonto. Där guidade han killar i hur man ska få en tjej i säng och jag kände igen ALLT. Varenda litet move var utstuderat. En annan kille jag träffade låtsades ha barn. Detta kom fram när jag ett halvår frågade om en bild och jag upptäckte att den var tagen direkt från Google.
Oj, det där är så sjukt. Men spontant känns det som att det är enkelt att vara singel i London men desto svårare att faktiskt bli tillsammans?
– Så är det verkligen. Dels på grund av att folk enklare kan ljuga och spela spel. Men också för att valmöjligheterna är oändliga. Folk blir liksom aldrig nöjda, gräset är alltid grönare på andra sidan. Jag skulle beskriva det som Tinder Live. Du swipear höger och vänster i alla sammanhang, slänger ut lite dm:s här och var men du är också snabb på nästa boll. Men det tror jag blir vanligare även i Sverige. Jag tycker dock att svenskar har mycket att lära av britterna. Vi borde trotsa rädslan och faktiskt våga ta initiativ och dejta mera!
Text & bild: Hanna Lööf